Bergen som inspiration och arbetsplats

BERGEN SOM INSPIRATION OCH ARBETSPLATS

 

 

Jag är tillbaka i Engelberg. I juli när jag var här så skrev jag ett inlägg som kom att bli Min story till att bli en skidälskande outdoorfantast och entreprenör >>  

 

Höst i Engelberg.

 

Senaste veckorna har jag återkommande förklarat att hösten är en transportsträcka till vintern. För mig har den här årstiden, efter att färgerna på löven svalnat, aldrig varit speciell. Hösten har avslutats med en period som innebär mörka dagar, kyla men inte snö och en väntan. En väntan på vintern.

Så sitter jag här idag. Mitt i ett höstligt Engelberg och tänker rakt tvärtom och om igen. Hösten är tametusan helt osannolikt vacker i alperna! Det här är första gången som jag är i alperna under hösten. Wow, och wow igen. Det är något sanslöst vackert med alperna. Alla årstider.

 

Klostret i sann Sound of music-atmosfär. Så vackert!

 

Dagdrömmer om skidåkning från andra sidan. Rakt över, på Titlis, är det nu öppet för att åka skidor.

 

Förutom en lång stund av meditation och andetag längs en vandring så innehöll den här morgonen en välfylld inkorg och planering på ett av de mysiga caféerna i byn.

Vet ni vad. Idag är jag så fruktansvärt stolt över att ha infriat ett av mina största mål inom kommunikation och att jag vågar tro på det jag idag arbetar med. Ser fram emot att få berätta mer om detta tids nog.

Visste ni förresten att Systrar i bergen numera också arrangerar grupp- och företagsresor till Engelberg? Jag hoppas verkligen att vi får chans att visa grupper den här vackra hösten 2018.

 

Brunni i höstsol, Engelberg.

Om att inte infria sina delmål

MÅL OCH DRÖMMAR SOM INTE INFRIAS

 

I somras satte jag upp delmål om vart jag skulle vara i min rehab och läkning. Ett av de här målen var att kunna topprepsklättra i slutet av augusti. Det målet infriades inte. Trots ihärdig rehab och en stor vilja att komma tillbaka. Här kan ni läsa mer om det i inlägget där jag satte upp TRE tydliga delmål för sommaren En sjukskriven entreprenörs bekännelser. 

I väntan på ambulanshelikoptern. Maj 2017.

 

Ovisshet om i vilken omfattning skadan var. Är så otroligt tacksam i efterhand för att det inte var värre än ett krossat knä.

 

Jag har förstått att det tar tid att komma tillbaka från en skada. Mer tid än du själv kanske tror, oberoende av hur duktig du är på att sköta din rehab.

För bara några dagar sedan snöade det uppe på Åreskutan. Mina känslor är så tudelade. Hade jag varit hel i kroppen hade jag jublat tiofallt inombords och sprungit upp till första snön (fasen vad jag saknar att springa). Idag känner jag en inre glädje för min efterlängtade snö och vinter men samtidigt en stor stress. Tankar om jag ska hinna bygga upp min styrka och tankar om mitt ledband kommer att klara trycket att om kanske bara två månader stå på skidor igen?

Efter min flytt till Åre, alla resor till bergen runtom Europa, min skada som begränsat mig senaste månadern och i mitt driv bakom outdoorbyrån Systrar i bergen så förstår jag nu. Skidåkning och livsstilen på och runtom berget är inte bara ett intresse eller min passion. Det är vem jag är.

Från en av sommarens resor med Systrar i bergen i Hemavan, augusti 2017.

 

ATT INFRIA DELMÅL – SENARE ÄN ÖNSKAT

Okej, jag klättrade inte topprep i slutet av augusti. Men! Jag gjorde det i slutet av september. Igår var jag för första gången ute vid Välaberget, Åre, och mitt knä höll ihop för ett par leder.

Ibland når vi inte mål i utsatt tid eller deadline. Men vi har alltid ett val, att fortsätta flytta gränser eller nöja oss att stanna där vi står idag. Vad väljer du?

 

Välaberget. Foto: Jonas Högberg

 

Tack Jonas och Sara för en superfin dag! Höstfjäll är vackert.

 

Välaberget. Foto: Jonas Höglund
Välaberget. Foto: Jonas Högberg
Välaberget. Foto: Jonas Höglund

 

 

Mitt största kommunikationsprojekt i riktiga fjäll

HEMMA I RIKTIGA FJÄLL – HEMAVAN 💕

 

Startade den här morgonen hemma i Åre med att ösa undan jobb och förbereda det sista inför första sommarresan i Hemavan 10-13 augusti. Därefter var det dags att packa in i bilen och köra de 52 slingrande milen längs inlandsvägen. Upp och in mot riktiga fjäll, Hemavan Tärnaby.

En större bil är ett måste snart med alla saker som packas fram och åter till resor, event mm.

 

Att komma tillbaka till Hemavan väckte så många känslor. Det var en otroligt fin kväll där solen och himlen dansade med alla mina lyckohormoner i kroppen. Haha, ibland blir jag bara så genuint superglad. Lite nypa-i-armen-känslan. Att jag är tillbaka i den här miljön som jag älskar mest och kan använda kroppen igen är för mig storslaget. Om än i begränsat rörelseformat, så kan jag faktiskt röra mig i bergen igen!

 

HEMAVAN TÄRNABY

Hemavan Tärnaby är mina hemmafjäll. Det var hit min familj alltid åkte när jag och mina syskon var yngre.

Sommaren 2016 genomförde Systrar i bergen sin första sommarresa till Hemavan. Vad som kom att bli ännu större för outdoorbyrån är den andra sommarresan som genomfördes, i ett samarbete med Visit Hemavan Tärnaby.

Under mina föreläsningar pratar jag om dina nycklar till att bli framgångsrik och att lyckas. Jag har alltid hävdat att några av mina bästa nycklar är kommunikation. Det var här i Hemavan som jag tillsammans med destinationen fick chans att bevisa hur ett lyckat samarbete inom kommunikation kan ta uttryck. Vi levererade ett projekt med både effekt och resultat!

Jag ska dock inom en liten parentes tillägga att min enorma vilja, drivkraft att göra skillnad och glädje för det jag gör givetvis är viktiga för mig i mitt arbete. Men mer om detta berättar jag om i mina föreläsningar.

 

Läs mer om vårt kommunikationsprojekt HÄR >>

 

Kommunikationsprojekt visningsresa ur ett systerskap i Hemavan Tärnaby.

 

Jag vill ge så mycket värme från mig till Marianne med fantastiska kollegor som från första stund välkomnat mig till riktiga fjäll och möjliggjort våra lyckades projekt och resor. Nu växer vi tillsammans!
PS. På torsdag kväll tar jag och Johanna Westberg emot våra efterlängtade gäster.

 

Så otroligt glad att kunna vara tillbaka och aktiv i den plats jag gillar mest – outdoor!

 

Försöker bli bättre på att ge tid till min träning, numera rehabträning. LYX att kunna göra rehabträning precis intill skidbacken. Här tänker jag åka skidor i vinter. Följer du med? 🙂

Följ ditt hjärta – en Schweizisk energiboost

FÖLJ DITT HJÄRTA ❤️

 

Följer du ditt hjärta? Vågar du tro på att dina drömmar inte bara är drömmar? Ditt hjärta och dina drömmar är din kompass. Det är din riktning till vad du bör och kanske också allra helst vill göra i ditt liv.

 

Senaste veckorna har jag outtröttligt fokuserat på min rehab för att aktivera och stärka nya muskler runt mitt skadade knä. Allt i hopp om att kunna göra en resa till bergen som en omstart. En chans att ladda min power-bank och hämta kraft och inspiration och fortsätta driva det som jag så mycket tror på. Ett kvinnligt entreprenörskap inom outdoor och ett systerskap i bergen där fler får chans att upptäcka och uppleva.

På resande fot igen.

 

Jag har skrivit det tidigare men det tåls att skriva igen. Att förolyckas som entreprenör är väldigt sårbart i en start-up. Dessutom harjag valt en bransch och ett företagande där min kropp är en del av mitt verktyg i mitt nya jobb men också i min livsstil som jag strävat länge efter. En aktiv vardag inom skidåkning och outdoor där jag samtidigt gör skillnad i mitt företagande för fler.

Rehab

12 veckor efter skadan och med 6 veckors nästan daglig rehab-träning hemma i Åre och Sthlm så sitter jag på planet ned mot alperna igen. Den här gången reser jag inte tillbaka till mitt kära Italien utan till Schweiz. För det var egentligen där min story till Systrar i bergen och som skidåkande outdoor-entreprenör en gång startade, för 7 år sedan.

Schweiz och alperna

Schweiz och och alla utflykter kommer att få ett inlägg för sig. Men en sak kan jag lova, det här är den bästa investeringen jag hade kunnat göra inför hösten som kommer. Nu är jag redo. Jag kan vända tillbaka med självförtroende, en inre glädje och framförallt med mitt mod.

modigajohanna är tillbaka. Som jag har saknat henne!

 

Som jag längtar. Min målbild är att vara starkare än vintern 16/17. Vilket är högt mål i styrka!

 

Engelberg

 

Drömmer om att springa i bergen igen.

 

Jonna visar mig sitt Engelberg. <3

 

Kanske Europas häftigaste kafferosteri. Spana in det här om ni reser till Engelberg! Läs mer här >>

Min story till att bli en skidälskande outdoorfantast och entreprenör

MIN STORY TILL ATT BLI EN SKIDÄLSKANDE OUTDOORFANTAST OCH ENTREPRENÖR ❄️

 

 

All our dreams can come true, if we have the courage to pursue them

 

Min story har en början men inget slut. För när slutar vår story att upphöra egentligen?

För mig var det första gången. En gondol som rymde 8 personer. Stora snöflingor singlade ned utanför våra fönster. Ett leende som växte i takt med varje stigande höjdmeter. Jag var tillbaka i bergen efter ett långt uppehåll på skidor. För första gången var jag i alperna.

Gondolen i Engelberg

2007 flyttade jag till staden mellan broarna, Stockholm. Detta var strax efter universitetsstudier hemma i Umeå. Jag hade fått ett nytt jobb på en reklambyrå. Det var en stor dröm att få arbeta med reklam och marknadsföring. Som liten drömde jag om att bli bibliotekarie. Sagor och berättelser förtrollade mig. Nu var jag en del i att bygga stora välkända varumärken och identiteter. Skapa nya sagor för konsumenter. Arbeta med kommunikation.

Reklambyrån drevs av två skidtokiga killar. Peter och Jonas hade tidigare bott i Schweiz. Det var alltså ingen slump att vår årliga konferensresa, tillika en skidresa, alltid bokades till de Schweiziska bergen.

Konferensresa Engelberg 2010. Jag hade lånat ihop skidutrustning och kläder till resan.

 

Min barndom är fylld av otaliga timmar av idrott och vintersport. Vi reste ofta till svenska fjällen med familjen. Jag och mina syskon skolades tidigt in i att åka alpint, längd på tvären och tura på fjällen. Mamma och pappa, som träffades under en friluftsledarutbildning i Östersund, älskade semester i vinterklädda fjäll. Men trots en uppväxt med så mycket influenser av friluftsliv vintertid så valde jag ändå att satsa på elitidrott – inomhus.

En teknisk, snabb sport som samtidigt kräver uthållighet. All min lediga tid hette innebandy. Spelsinne, analytisk, vässad teknik och laget före jaget var mina styrkor. Jag älskade att vinna och var sämre på att förlora. Träningen var min frizon men också största utmaning att våga flytta gränser. Utvecklas som person och spelare.

 

När klubban bokstavligen lades på hyllan sökte jag mig till alla möjliga sporter och utmaningar. Det var först när jag hittade tillbaka till skidåkningen som jag förstod att jag hade hittat hem. Mitt första möte med bergen i alperna var speciellt. Förtrollande och sagolikt på samma gång. Byråresan till Engelberg väckte helt plötsligt en stor längtan inom mig.

Efter skidresan till Engelberg ville jag bli en bättre skidåkare och lära mig mer om skidåkning och terräng. Problemet var att jag inte kände någon med samma intresse. Jag hade inga vänner att resa med. Än mindre visste jag vilken utrustning som jag behövde.

Vintern därpå bokade jag min första skidresa, som ensam tjej. Med stor nyfikenhet om vad som sträckte sig bortom pisterna bokade jag en vecka med offpist via franska UCPA. Resmålet var de tre dalarna och gigantiska Val Thorens. Jag var fruktansvärt nervös. Med nya skidkläder, en rosa jacka och blå skidbyxor, skulle jag tillsammans med 11 betydligt mer erfarna killar göra min premiär i offpist. På pistskidor. Ja, jag visste inte att det fanns olika typer av skidor då. Hur skulle jag veta det?

 

Hike i Val Thorens 2011.

 

Efter tre dagars kämpande i djup snö för att hinna med gruppen så var jag redo. Redo att ge upp. Jag åkte lift kors och tvärs med en ständig påminnelse om min rädsla för höga höjder och svindel. Det var inte så kul. Det var jobbigt. Framförallt, det var fruktansvärt tungt. Då bestämde jag mig. Jag skulle byta min plats med någon som förstod sig på sökare, långa pinnar och spadar som skulle packas i ryggsäcken. Lavinutrustning ja.

Gustav, vår svenska reseledare, trotsade min önskan om att få byta plats till en skidinstruktörsgrupp. Då ringde jag hem till min mamma och sa att jag aldrig mer skulle åka skidor såhär igen. Men på något sätt så övertalade Gustav mig att ge offpist-gruppen en dag till. Må hända min mamma också.

Foto: Erik Jaensson

 

Den fjärde dagens försök är jag evigt tacksam för. Helt plötsligt hittade jag ett flyt men framförallt en glädje i skidåkningen. Jag hade kul! Skidglädje i den djupa snön långt ute på berget. En känsla av frihet väcktes. En känsla av gemenskap tillsammans med andra likasinnade. Omgivna av stora berg och gnistrande snökristaller.

Vintrarna därpå fortsatte jag att resa för att kunna åka mer skidor, alltid med en återkommande tanke om att ”det hade vart kul att göra den där skidsäsongen som jag aldrig vågat göra”.

2014 hände något. Alla mina drömmar revs upp. Under månader brottades jag med känslor som fyllde mig av förlust och besvikelse. Det var då jag bestämde mig. Du är aldrig för gammal för att förverkliga dina drömmar. Året därpå gjorde jag min första skidsäsong. Snart 30 år gammal.

Skidsäsongen 2015 var min just då största önskelista. Jag reste, utbildade mig och tävlade i skidåkning:

  • road-trip BC Canada
  • utbildning skidinstruktör
  • utbildning lavinkunskap PRO
  • Läste en termin distans till Friluftsledare
  • provade en freeride-tävling
  • jobbade som skidlärare en vecka i Sälen och helger i Hammarbybacken Sthlm
  • fann stor glädje i att topptura
  • jobbade som guide i alperna
  • …och slutligen så landade jag i vad jag alltid hade saknat under mina resor. Ett systerskap i bergen – till för alla!

 

Mars 2015 i Monte Rosa, de rosa bergen i Italien, föddes idén till outdoorbyrån Systrar i bergen. Visionen var att få fler att upptäcka bergen och samtidigt verka för jämlikhet inom skidåkning och oudoor. Jag ville kombinera det jag kan bäst med det jag gillar mest. Vilket är kommunikation och skidåkning + outdoor.

Systrar i bergen

 

Att våga realisera drömmar kräver mod. Du måste våga hoppa.

Maj 2017 avslutades min skidsäsong oplanerat utanför Storulvån. Jag var hög på morfin och flögs snabbt i helikopter till Östersunds akutmottagning. På bara en millisekund byttes toppturens förtrollande åkning till en rejäl smäll. Jag hade krossat knäskålen i en rejäl krasch. Olyckan har påverkat mig på olika sätt. För att hitta tillbaka till min inspiration och motivation som entreprenör så bestämde jag mig för att sluta min cirkel och starta en ny. Därför är jag tillbaka på den plats där jag fann min nyfikenhet att vilja upptäcka och förändra. Nu börjar jag om igen, i Engelberg.

 

Våga drömma stort

 

Åre april 2017

 

Åre maj 2017

 

Engelberg juli 2017

Att infria en vision och stor dröm

ATT INFRIA EN VISION OCH STOR DRÖM ?

Den skidolycka som jag varit med om och knäskadan är ett trauma som mina känslor nu börjat smälta. Jag kommer att bli bra igen. Starkare dessutom. Min mentala styrka kommer förstås att prövas, igen.

I olyckan finns det dock ett par saker som jag kommer att förlora. Det handlar framförallt om två resor som jag längtat extra mycket efter. Båda resorna är speciella på olika vis och har en stark betydelse efter ett stort jobb som jag nu målmedvetet har genomfört i över 2 år. Ja, det här gör fruktansvärt ont inom mig att missa.

BAKGRUND TVÅ STORA DRÖMMAR

Dröm 1 – För ett år sedan gjorde jag min tredje säsongsavslutning i Riksgränsen. Den skidresan i maj 2016 träffade jag Patrik från Lapland Resort. Vi hade ett fantastiskt bra första möte. Vi träffades förutsättningslöst över en kaffe innan frukosten för att prata ett eventuellt samarbete. Vårt kaffe-möte blev en härlig boost och inspiration för mig. Vi blev båda kvar i hotellets lobby i sofforna och jag höll på att missa min frukost. Så mycket fanns det att prata om. Jag förstod att Patrik var erfaren i branschen och han såg mig och förstod min affärsidé.

Riksgränsen maj 2014. Den gången jag lovade mig själv att alltid avsluta min vintersäsong i midnattssol och skandinaviska berg. Längst upp i norraste norr.

 

Dröm 2 – För två år sedan skrev jag en vision till Systrar i bergen som står för jämlikhet i bergen. Bakgrunden till visionen är att prata jämlikhet utifrån kvinnliga villkor. Idag är kvinnor inom skidbranschen och outdoor i det stora hela underrepresenterade och därför är Systrar i bergen utifrån ett systerskap. För mig är det svårt att prata jämlikhet och samtidigt exkludera, därför har det alltid funnits en drivkraft att bjuda in alla till systerskapet. Alla är alltså oavsett om du är kvinna eller man.

2015. Ett foto av första skissen till Systrar i bergens logotyp.

 

 

DRÖMRESA 11-14 MAJ OFFPIST OCH TOPPTUR RIKSGRÄNSEN

En av de resor som jag längtat allra mest efter avslutas just idag i Riksgränsen, och jag kan inte vara på plats. Tack vare fantastiska guider i Systrar i bergen så har resan genomförts och jag har följt hela resan hemma från Åre via telefon, sms och delvis varit med och hjälpt till i sociala medier.

Vad smärta då mest? Jo, skidresorna är den stora bonusen i allt arbete. Det är en stor drivkraft att tålmodigt vilja fortsätta skapa allt. Det är där jag får se resultatet av allt arbete och det är där jag får chans att infria mina drömmar. Jag älskar att få vara utomhus, jag älskar att åka skidor och jag vill få chans att arbeta  och vara guide för grupper utomhus. Helst på skidor. I bergen. Ur ett systerskap.

Riksgränsen är en speciell plats för mig på flera olika sätt. Därför smärtar det att inte kunna vara med hela projektet ut, från mötet i maj 2016 till idag.

Maj 2015. Topptur i midnattskol, Narvik.

 

ATT INFRIA EN VISION

Maj 2017 kommer Systrar i bergens vision att infrias för första gången. Något tidigare än vad jag faktiskt hade kunnat tro. Mitt mål var vintern 2018. Det här är förstås bland det största som kan hända i mitt företagande just nu för outdoorbyrån.

Systrar i bergen kommer vintern 2018 i ett samarbete med Resevaruhuset arrangera utvalda konferensresor som skidresor till framförallt Monterosa, Italien. Precis som andra resor så är paketeringen alltid ur ett systerskap, alltså i största mån av kvinnliga guider. Den stora skillnaden i en konferensresa och en privat skidresa är att gästerna numera är både kvinnor och män. Här blir vår vision verklighet. Som jag längtat!

Jag förstår att det kommer fler möjligheter, att det förhoppningsvis blir fler resor. Men första gången.. är en speciell känsla. En extra laddning och urladdning. Och nu kan jag inte längre vara med som önskat.

Topptur i midnattssol Narvik, maj 2015.

 

Förutom Riksgränsen så är det fler aktiviteter och resor i sommar som jag inte kan delta i. Närmast är vår sommarresa i Åre 9-11 juni. Självklart känns det tråkigt att  inte kunna vara delaktig i aktiviteter som yoga, vandring eller trail.

Vinter är dock mitt stora ess. Där ligger hela min passion och grund för varför Systrar i bergen finns idag. Den förlusten är därför tyngre att smälta som skidälskande outdoorfantast och entreprenör.

 

Åre april 2017

 

After heliski och krossat knä

AFTER HELISKI OCH KROSSAT KNÄ ? ?

Lördag 6 maj skulle jag tillsammans med Niklas och en ny vän, Elin, göra en topptur från Storulvån upp mot Getryggen. Vädermässigt var det en blandad tur, men väl uppe på toppen fick jag en känsla för bergen utanför Åre och runtom Storulvån. Så vackert!

Har tidigare beskrivit känslan av åket och mitt flow i instagram här. Jag bara älskar den här känslan. Flytande, levande och i en miljö som ger mig så mycket energi.

Tyvärr var jag med om en olycka i samband med att jag skulle stanna min fart från åket ned. Helt plötsligt skar min högra skida in i snön och fastnade. Mitt knä pressades samman i en fruktansvärd smäll och mitt ben böjdes framåt. Jag flög framåt.

Det var en brutal smärta. Trodde först att mitt ben hade gått av. Samtidigt kändes det som om jag flyttade mig utanför min kropp. Det var en smärta som strålade ut i hela kroppen, upp och genom hela ryggen. Jag förstod att kroppen  pumpade ut adrenalin och jag försökte andas. Ta in de lugna bergen, solen, den tysta snön. Djupa, försök till långsamma, andetag.

Vad hände sen?

Fjällräddningen kom efter cirka en timme. Fick morfin, ett fixerat knä och skoterskjuts ner till helikoptern. Därefter bar det av till Östersunds sjukhus. I vad jag då glad med morfin i kroppen kallade för after heliski.

After heliski i ambulans

Jag blev kvar på sjukhuset två nätter för olika undersökningar, magnet- och skiktröntgen, tömma knät på vätska och blod. Tack underbara snälla Niklas för att du höll mig sällskap och tack alla ni som hörde av er! Under de här tre dagarna grät jag så mycket på sjukhuset att det till slut resulterade i sår under ett öga.

Framförallt så var jag ledsen för en stor förlust, alltså inte oron över att inte kunna skidor igen. Jag känner i min kropp att jag kommer att åka skidor igen. Min förlust här och nu var att missa något stort som just nu håller på att hända. Äntligen, efter tusentals otaliga timmar av hårt arbete.

Krossade drömmar?

Självklart blev skadan ett trauma som också gjorde mig ledsen. Men förutom skadan och den stundande förlusten av allt arbete så blev jag så otroligt rörd av alla som hörde av sig. Det är först nu som jag förstår att ni är många som följer det jag gör och som ser det som inspiration. Det är först nu jag känner och det är först nu som jag vet, att det är så. Tack från hela mitt hjärta!

Jag känner min kropp och jag lyssnar ofta inåt. Min övertygan är att jag kommer att läka bra, bara jag håller ihop det mentala. Ger mig den tid jag behöver och behåller en positiv anda som gör mig stark.

Krossad inre knäskål stabiliseras med skena från ortopeden.

För att behålla någon typ av motivation så har jag börjat staka ut delmål. Ett stort delmål är 6 veckor. Om 6 veckor blir jag kallad till en ny skiktröntgen och har mitt skelett läkt fint till dess så kommer jag att få börja rehab och stötta på höger ben. Ni förstår att jag längtar!

Fram till dess har jag en rörelseövning som jag får göra med höger ben, för att bibehålla rörlighet i lederna.

Oh yes, det är en utmaning att hoppa på kryckor och ett ben, och dessutom bo själv. Men, vecka 1 har gått bra och jag har kommit i kontakt och haft förmånen att få träffa så otroligt spännande och omtänksamma personer i Åre. Tack ni!

Mer om resorna som jag såg fram emot i ett senare inlägg. 

 

Hemma i Åre.

Från drömmare till entreprenör

FRÅN DRÖMMARE TILL ENTREPRENÖR ?

Narvik2015

 

Att drömma har alltid varit en drivkraft för mig. Drömmar får mig att vilja skapa. Genom dem kan jag se hur jag vill må. Känna och vara när jag når mina mål och genomför handlingar. Hur jag vill leva mitt liv.

När jag startade mitt första aktiebolag, Systrar i bergen AB, så beskrev jag mig själv som en drömmare. Mitt självförtroende var inte tillräckligt bra för att våga kalla mig entreprenör.

Det tog mig över ett år som VD för mitt första bolag innan jag vågade beskriva mig själv som en entreprenör inom branschen outdoor. Jag hade under tiden startat en resebyrå och utvecklat ett nytt koncept som jag kom att kalla outdoorbyrå, genomfört 5 skid- och sommarresor i bergen på olika platser i Europa, bjudit in och arrangerat flera Systerträffar, etablerat nya samarbeten och partners med stora aktörer inom outdoor branschen, projektlett ett samarbete inom kommunikation med destinationsbolaget Visit Hemavan Tärnaby och genomfört min första föreläsning hösten 2016 – hemma i Holmsund. Där, någonstans, tyckte jag mig vara värd att kallas entreprenör.

 

Wikidpedia beskriver en entreprenör såhär. 

Entreprenör betecknar en person eller ett företag som utför arbeten på entreprenad, till exempel ett byggföretag. Entreprenör kan också användas som ett begrepp för en företagsam person. Termen syftar i regel på grundaren av ett företag.

 

För mig är en Entreprenör just det, en företagsam person. Det betyder alltså nödvändigtvis inte att en entreprenör behöver driva och äga ett bolag för att vara en företagsam person.

Jag vill visa dig att du kan genomföra precis vad du helst vill eller önskar. Just därför tog jag modet till mig och bjöd in till min första föreläsning, Våga drömma stort, hösten 2016. Idag har jag genomfört ett antal föreläsningar från norr till söder och vill med hela mitt hjärta fortsätta att inspirera så länge fler får modet, att Våga drömma stort.

 

Vad drömmer du om?

 

Föreläsning Våga drömma stort