Mitt största kommunikationsprojekt i riktiga fjäll

HEMMA I RIKTIGA FJÄLL – HEMAVAN ?

 

Startade den här morgonen hemma i Åre med att ösa undan jobb och förbereda det sista inför första sommarresan i Hemavan 10-13 augusti. Därefter var det dags att packa in i bilen och köra de 52 slingrande milen längs inlandsvägen. Upp och in mot riktiga fjäll, Hemavan Tärnaby.

En större bil är ett måste snart med alla saker som packas fram och åter till resor, event mm.

 

Att komma tillbaka till Hemavan väckte så många känslor. Det var en otroligt fin kväll där solen och himlen dansade med alla mina lyckohormoner i kroppen. Haha, ibland blir jag bara så genuint superglad. Lite nypa-i-armen-känslan. Att jag är tillbaka i den här miljön som jag älskar mest och kan använda kroppen igen är för mig storslaget. Om än i begränsat rörelseformat, så kan jag faktiskt röra mig i bergen igen!

 

HEMAVAN TÄRNABY

Hemavan Tärnaby är mina hemmafjäll. Det var hit min familj alltid åkte när jag och mina syskon var yngre.

Sommaren 2016 genomförde Systrar i bergen sin första sommarresa till Hemavan. Vad som kom att bli ännu större för outdoorbyrån är den andra sommarresan som genomfördes, i ett samarbete med Visit Hemavan Tärnaby.

Under mina föreläsningar pratar jag om dina nycklar till att bli framgångsrik och att lyckas. Jag har alltid hävdat att några av mina bästa nycklar är kommunikation. Det var här i Hemavan som jag tillsammans med destinationen fick chans att bevisa hur ett lyckat samarbete inom kommunikation kan ta uttryck. Vi levererade ett projekt med både effekt och resultat!

Jag ska dock inom en liten parentes tillägga att min enorma vilja, drivkraft att göra skillnad och glädje för det jag gör givetvis är viktiga för mig i mitt arbete. Men mer om detta berättar jag om i mina föreläsningar.

 

Läs mer om vårt kommunikationsprojekt HÄR >>

 

Kommunikationsprojekt visningsresa ur ett systerskap i Hemavan Tärnaby.

 

Jag vill ge så mycket värme från mig till Marianne med fantastiska kollegor som från första stund välkomnat mig till riktiga fjäll och möjliggjort våra lyckades projekt och resor. Nu växer vi tillsammans!
PS. På torsdag kväll tar jag och Johanna Westberg emot våra efterlängtade gäster.

 

Så otroligt glad att kunna vara tillbaka och aktiv i den plats jag gillar mest – outdoor!

 

Försöker bli bättre på att ge tid till min träning, numera rehabträning. LYX att kunna göra rehabträning precis intill skidbacken. Här tänker jag åka skidor i vinter. Följer du med? 🙂

Vad betyder modigajohanna

VAD BETYDER MODIGAJOHANNA ❄️

 

För ett tag sedan tittade jag på ett avsnitt i TED Talks. I det här avsnittet med Brené Brown så förstod jag vad modigajohanna faktiskt betyder för mig.

Sommaren 2015, strax innan jag hade skickat in ansökan om att starta mitt första aktiebolag så träffade jag en vän. Mikaela Tonneman, hon är en otroligt vass copy och redaktör. Jag har alltid beundrat hennes finurliga sätt att uttrycka sig i ord.

Det var en varm sommardag och vi låg i solen tillsammans med hennes hund Henry och spånade på idéer och visioner om Systrar i bergen. Jag älskar att bolla idéer och lyssna till andras tankar i mitt företagande. Det är oftast så jag scannar av marknaden och kan anpassa budskap i kommunikation.

 

Mikaela och Henry, Stockholm 2015.

 

Mikaela tyckte absolut att jag skulle starta en blogg. Bli en influencer inom min  genre. Jag var inte lika övertygad just då. Däremot har jag alltid gillat bild och formspråk. Jag gillar också att uttrycka mig i texter. Men jag är också en person som prioriterat an aktiv livsstil, och en aktiv livsstil går inte hand i hand med att sitta framför en dator. Så, att starta en hemsida och blogg, jag skulle då behöva lägga ännu fler timmar framför min dator i stället för att vara ute och göra det jag älskar mest. Samtidigt tyckte jag att det var sårbart att öppna upp en stor del av sig själv, för andra okända.

Kommunikation en stor del av vem jag är i mitt yrkesliv. Min bakgrund inom reklam och marknadsföring har resulterat i att jag vet hur jag bygger varmärken. Skapar en identitet och driver kommunikation med effekt.

 

Kristallen 2015 med C More och TV4-gruppen

 

Tillbaka på filten i solen. Jag frågade Mikaela vad jag skulle heta, vem skulle jag växa som i mitt entreprenörskap? Hennes förslag var direkt och utan tvekan. modigajohanna, så klart.

modigajohanna innehöll flera bitar som tilltalade mig. Det preciserar hur jag vill vara som entreprenör. Modig och ödmjuk.

Åre hösten 2015

 

Johanna som namn betyder förbarmande. Alltså att visa medömkan. För mig står Johanna för min ödmjuka sida, att se andra och känna in. Respektera mina medmänniskor.

Modig, eller som Brené Brown säger, courage, står för  ”the heart as the source of emotion”.

Att vara modig betyder för mig att våga vara sårbar.

Såhär beskrive Brené:

How do we learn to embrace our vulnerabilities and imperfections so that we can engage in our lives from a place of authenticity and worthiness? How do we cultivate the courage, compassion, and connection that we need to recognize that we are enough – that we are worthy of love, belonging, and joy?

Det är svårt att våga vara sårbar, men det är nödvändigt att våga vara sårbar. Särskilt om du vill leva i sanning. Din sanning.

Den här änden leder mig vidare till en tatuering som jag velat göra under några år. Det kanske är nu det närmar sig.

Tack Supermickan för att du är min vän!

Tibi ipsi fidelis esto ❄️

 

Mingel i reklambranschen
Bill och Bull på C More. Så ofta som våra kollegor blandade ihop oss. Jag förstår delvis varför..

 

Vårruset 2014. Supermickan sprang som en gasell!

Drömresor till alperna

DRÖMRESOR TILL ALPERNA ?

 

Jag kom hem med en sån fantastisk och boostad känsla från mina 8 dagar i Schweiz. Bergen i alperna är något alldeles extra ordinärt. Luften. Människorna och återigen miljön.

Milsvidlånga vyer, branta berg, slingrande stigar, gott klimat och alltid något att upptäcka för alla. Vare sig du vill springa, cykla, vandra eller kanske prova klättring och via ferrata.

Mitt första möte med alperna 2010  i Engelberg var speciellt. Att komma tillbaka till Schweiz var grymt!

 

Redan i vintras så släppte vi i Systrar i bergen en resa till alperna, självklar destination var vårt ursprungsställe Monterosa (de rosa bergen). På grund av min skidolycka och skada så kunde vi inte genomföra vår första sommarresa till alperna.

 

Engelberg 2017

 

Nu tillbaka i Åre så tittar jag igenom de bilder och platser som jag har besökt och så undrar jag ändå.. Ska vi inte göra en höstresa till alperna? Ifall att det finns ett intresse så kommer vi att göra den där sommarresan till alperna, men med några månaders förskjutning och inte till Italien. Vi ersätter resan med en höstresa till Schweiziska bergen. Änglarnas berg, Engelberg.

Enkel cykling i alperna
Sommargröna Engelberg.
Vandra i alperna är njutning för alla sinnen!
Vi kan också avsluta resan med ett bad i Zürich. Så galet vackert!
Även om jag gillar sommar så drömmer jag alltid om snökristaller. 😉
<3

Följ ditt hjärta – en Schweizisk energiboost

FÖLJ DITT HJÄRTA ❤️

 

Följer du ditt hjärta? Vågar du tro på att dina drömmar inte bara är drömmar? Ditt hjärta och dina drömmar är din kompass. Det är din riktning till vad du bör och kanske också allra helst vill göra i ditt liv.

 

Senaste veckorna har jag outtröttligt fokuserat på min rehab för att aktivera och stärka nya muskler runt mitt skadade knä. Allt i hopp om att kunna göra en resa till bergen som en omstart. En chans att ladda min power-bank och hämta kraft och inspiration och fortsätta driva det som jag så mycket tror på. Ett kvinnligt entreprenörskap inom outdoor och ett systerskap i bergen där fler får chans att upptäcka och uppleva.

På resande fot igen.

 

Jag har skrivit det tidigare men det tåls att skriva igen. Att förolyckas som entreprenör är väldigt sårbart i en start-up. Dessutom harjag valt en bransch och ett företagande där min kropp är en del av mitt verktyg i mitt nya jobb men också i min livsstil som jag strävat länge efter. En aktiv vardag inom skidåkning och outdoor där jag samtidigt gör skillnad i mitt företagande för fler.

Rehab

12 veckor efter skadan och med 6 veckors nästan daglig rehab-träning hemma i Åre och Sthlm så sitter jag på planet ned mot alperna igen. Den här gången reser jag inte tillbaka till mitt kära Italien utan till Schweiz. För det var egentligen där min story till Systrar i bergen och som skidåkande outdoor-entreprenör en gång startade, för 7 år sedan.

Schweiz och alperna

Schweiz och och alla utflykter kommer att få ett inlägg för sig. Men en sak kan jag lova, det här är den bästa investeringen jag hade kunnat göra inför hösten som kommer. Nu är jag redo. Jag kan vända tillbaka med självförtroende, en inre glädje och framförallt med mitt mod.

modigajohanna är tillbaka. Som jag har saknat henne!

 

Som jag längtar. Min målbild är att vara starkare än vintern 16/17. Vilket är högt mål i styrka!

 

Engelberg

 

Drömmer om att springa i bergen igen.

 

Jonna visar mig sitt Engelberg. <3

 

Kanske Europas häftigaste kafferosteri. Spana in det här om ni reser till Engelberg! Läs mer här >>

Min story till att bli en skidälskande outdoorfantast och entreprenör

MIN STORY TILL ATT BLI EN SKIDÄLSKANDE OUTDOORFANTAST OCH ENTREPRENÖR ❄️

 

 

All our dreams can come true, if we have the courage to pursue them

 

Min story har en början men inget slut. För när slutar vår story att upphöra egentligen?

För mig var det första gången. En gondol som rymde 8 personer. Stora snöflingor singlade ned utanför våra fönster. Ett leende som växte i takt med varje stigande höjdmeter. Jag var tillbaka i bergen efter ett långt uppehåll på skidor. För första gången var jag i alperna.

Gondolen i Engelberg

2007 flyttade jag till staden mellan broarna, Stockholm. Detta var strax efter universitetsstudier hemma i Umeå. Jag hade fått ett nytt jobb på en reklambyrå. Det var en stor dröm att få arbeta med reklam och marknadsföring. Som liten drömde jag om att bli bibliotekarie. Sagor och berättelser förtrollade mig. Nu var jag en del i att bygga stora välkända varumärken och identiteter. Skapa nya sagor för konsumenter. Arbeta med kommunikation.

Reklambyrån drevs av två skidtokiga killar. Peter och Jonas hade tidigare bott i Schweiz. Det var alltså ingen slump att vår årliga konferensresa, tillika en skidresa, alltid bokades till de Schweiziska bergen.

Konferensresa Engelberg 2010. Jag hade lånat ihop skidutrustning och kläder till resan.

 

Min barndom är fylld av otaliga timmar av idrott och vintersport. Vi reste ofta till svenska fjällen med familjen. Jag och mina syskon skolades tidigt in i att åka alpint, längd på tvären och tura på fjällen. Mamma och pappa, som träffades under en friluftsledarutbildning i Östersund, älskade semester i vinterklädda fjäll. Men trots en uppväxt med så mycket influenser av friluftsliv vintertid så valde jag ändå att satsa på elitidrott – inomhus.

En teknisk, snabb sport som samtidigt kräver uthållighet. All min lediga tid hette innebandy. Spelsinne, analytisk, vässad teknik och laget före jaget var mina styrkor. Jag älskade att vinna och var sämre på att förlora. Träningen var min frizon men också största utmaning att våga flytta gränser. Utvecklas som person och spelare.

 

När klubban bokstavligen lades på hyllan sökte jag mig till alla möjliga sporter och utmaningar. Det var först när jag hittade tillbaka till skidåkningen som jag förstod att jag hade hittat hem. Mitt första möte med bergen i alperna var speciellt. Förtrollande och sagolikt på samma gång. Byråresan till Engelberg väckte helt plötsligt en stor längtan inom mig.

Efter skidresan till Engelberg ville jag bli en bättre skidåkare och lära mig mer om skidåkning och terräng. Problemet var att jag inte kände någon med samma intresse. Jag hade inga vänner att resa med. Än mindre visste jag vilken utrustning som jag behövde.

Vintern därpå bokade jag min första skidresa, som ensam tjej. Med stor nyfikenhet om vad som sträckte sig bortom pisterna bokade jag en vecka med offpist via franska UCPA. Resmålet var de tre dalarna och gigantiska Val Thorens. Jag var fruktansvärt nervös. Med nya skidkläder, en rosa jacka och blå skidbyxor, skulle jag tillsammans med 11 betydligt mer erfarna killar göra min premiär i offpist. På pistskidor. Ja, jag visste inte att det fanns olika typer av skidor då. Hur skulle jag veta det?

 

Hike i Val Thorens 2011.

 

Efter tre dagars kämpande i djup snö för att hinna med gruppen så var jag redo. Redo att ge upp. Jag åkte lift kors och tvärs med en ständig påminnelse om min rädsla för höga höjder och svindel. Det var inte så kul. Det var jobbigt. Framförallt, det var fruktansvärt tungt. Då bestämde jag mig. Jag skulle byta min plats med någon som förstod sig på sökare, långa pinnar och spadar som skulle packas i ryggsäcken. Lavinutrustning ja.

Gustav, vår svenska reseledare, trotsade min önskan om att få byta plats till en skidinstruktörsgrupp. Då ringde jag hem till min mamma och sa att jag aldrig mer skulle åka skidor såhär igen. Men på något sätt så övertalade Gustav mig att ge offpist-gruppen en dag till. Må hända min mamma också.

Foto: Erik Jaensson

 

Den fjärde dagens försök är jag evigt tacksam för. Helt plötsligt hittade jag ett flyt men framförallt en glädje i skidåkningen. Jag hade kul! Skidglädje i den djupa snön långt ute på berget. En känsla av frihet väcktes. En känsla av gemenskap tillsammans med andra likasinnade. Omgivna av stora berg och gnistrande snökristaller.

Vintrarna därpå fortsatte jag att resa för att kunna åka mer skidor, alltid med en återkommande tanke om att ”det hade vart kul att göra den där skidsäsongen som jag aldrig vågat göra”.

2014 hände något. Alla mina drömmar revs upp. Under månader brottades jag med känslor som fyllde mig av förlust och besvikelse. Det var då jag bestämde mig. Du är aldrig för gammal för att förverkliga dina drömmar. Året därpå gjorde jag min första skidsäsong. Snart 30 år gammal.

Skidsäsongen 2015 var min just då största önskelista. Jag reste, utbildade mig och tävlade i skidåkning:

  • road-trip BC Canada
  • utbildning skidinstruktör
  • utbildning lavinkunskap PRO
  • Läste en termin distans till Friluftsledare
  • provade en freeride-tävling
  • jobbade som skidlärare en vecka i Sälen och helger i Hammarbybacken Sthlm
  • fann stor glädje i att topptura
  • jobbade som guide i alperna
  • …och slutligen så landade jag i vad jag alltid hade saknat under mina resor. Ett systerskap i bergen – till för alla!

 

Mars 2015 i Monte Rosa, de rosa bergen i Italien, föddes idén till outdoorbyrån Systrar i bergen. Visionen var att få fler att upptäcka bergen och samtidigt verka för jämlikhet inom skidåkning och oudoor. Jag ville kombinera det jag kan bäst med det jag gillar mest. Vilket är kommunikation och skidåkning + outdoor.

Systrar i bergen

 

Att våga realisera drömmar kräver mod. Du måste våga hoppa.

Maj 2017 avslutades min skidsäsong oplanerat utanför Storulvån. Jag var hög på morfin och flögs snabbt i helikopter till Östersunds akutmottagning. På bara en millisekund byttes toppturens förtrollande åkning till en rejäl smäll. Jag hade krossat knäskålen i en rejäl krasch. Olyckan har påverkat mig på olika sätt. För att hitta tillbaka till min inspiration och motivation som entreprenör så bestämde jag mig för att sluta min cirkel och starta en ny. Därför är jag tillbaka på den plats där jag fann min nyfikenhet att vilja upptäcka och förändra. Nu börjar jag om igen, i Engelberg.

 

Våga drömma stort

 

Åre april 2017

 

Åre maj 2017

 

Engelberg juli 2017

Vardagsäventyren hemma i bergen

Vardagsäventyren hemma i bergen ?

Så länge som jag har drömt om att ha mer tid i bergen. Rama in en vardag och möjligheter till större vardagsäventyr som sträcker sig bortom backträning i Hammarbybacken eller skogspromenader i Nackareservatet, då hemma i Sthlm. Åre har allt som jag har sökt efter senaste åren. Drömmer jag mig längre bort så kommer jag mycket troligt att till sist hamna i alperna. Men just nu så fyller Åre den där magin som jag letat efter. Att ha ett hemma som jag längtar hem till.

I veckan tog min fantastiska vän Jonas med mig ut på en kajaktur runt Åresjön.  Har funderat på vilka aktiviteter som är möjliga att göra med ett knä som rehab:ar sig långsamt tillbaka till sin bästa funktion. Kajak! Jag har varje sommar paddlat kajak och det är inte sån stor påfrestning på knäna.

Vädret var blåsigt och bitvis regnigt med stundtals solglimtar. Varierat fjällväder minsann.

Vår kajaktur som skulle bli en komma ut-tur på 30 minuter slutade i en helkväll på 4 timmar och midnattsljus i bergen. Så vackert!

 

Åresjön och dubbla regnbågar.

 

Adventure with Jonas.

 

Tegeforsen.

 

Här är klockan strax efter 22. Härliga somriga norrlandsljus.

 

Det här vill jag göra om flera gånger i sommar. Vilka följer med nästa gång?
Vad ni kanske inte vet om är att jag har faktiskt läst en kurs inom friluftsledarskap där ett av momenten var att planera och genomföra en kajaktur med tältövernattning. 🙂 

 

En sjukskriven entreprenörs bekännelser

EN SJUKSKRIVEN ENTREPRENÖRS BEKÄNNSELSER ?

 

FAS 5 – Uthållighet, rehab och framtid

Tidigare i ett inlägg om HUR HÅLLA MODET UPPE SOM SJUKSKRIVEN? ? så skrev jag om 5 faser. Nu äntligen har jag nått den sista fasen i den här skadan. Min fas 5 är den som handlar om uthållighet, rehab och framtid.

 

Sista dagarna med ortosen. Efter sommarresan med Systrar i bergen har jag nästan gjort någon form av lugn yoga varje dag. Älskar styrkan i närvaron av alla rörelser.

 

Igår tog jag mina första stapplande steg utan ortosen och utan kryckorna som stöd. Även om jag har hållit igång min kropp så har jag tappat mycket muskler och kanske vikt. Jag har inte vägt mig än så jag vet faktiskt inte.

Förutom en instabil känsla och att inte känna igen min kropp så gör det ont när jag går, eller stapplar fram. Mitt knä smärtar i skelettet. Det känns i knäet på samma ställe där benet gick sönder. Om det är ovana att gå eller att skelettet är i en fortsatt läkningsfas vet jag inte. Jag vet dock att jag nu får belasta benet och har fått övningar från sjukgymnasten. Frida förresten, sjukgymnasten i Åre, är fantastisk!

 

Mina första steg på höger ben och utan ortosen, i Östersunds Hamn.

Målbilder

Jag pratar ofta om målbilder. Du behöver inte älska att tävla eller anta utmaningar för att skapa målbilder. Din målbild ska vara din motivation till att lägga pusslet i mål.

Mina målbilder är flera, och jag delar med mig av några av dem här i hopp om att det kan inspirera dig. Mina tre största målbilder är:

 

  • Kunna vara med som guide på nästa resa med Systrar i bergen, Hemavan 10-13 augusti. 
  • Kunna springa på plant underlag i slutet av augusti med sex-åtta veckors rehab och styrka bakom.
  • Kunna topprepsklättra i slutet av augusti.

 


Skrivet 3 juni 2016

Det här inlägget har ruvat i mina tankar under min sjukskrivning. Vågar jag skriva om det här? Vill jag verkligen blotta de här tankarna? Hur mår jag och vad oroar mig mest? Hur hanterar jag allt som jag utsätter mig för? Varför gör jag det här? 

Why? Det är nästintill oundvikligt att ställa sig frågan Varför när något går emot i livet.  

Jag skrev tidigare om mina faser om hur jag tacklat olyckan fram till den stundande rehab-träningen med en stor förhoppning idag om att få börja belasta höger knäled om 2 veckor. Vad som där inte framgick är hur jag i faser tar mig igenom den mentala biten i att jag driver en start-up, jobbar deltid och dessutom bor själv. 

Varje dag så är jag tacksam för något. Ibland är jag bra på att skriva ned för vad, ibland sämre. För mig är varje ny dag ett enda stort äventyr efter att jag valde att kasta mig fritt ut i det okända – alltså den dagen jag sa upp mig från den trygga vardagen som heltidsanställd för att satsa på mina drömmar. 

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte varit en stor mental utmaning efter olyckan att mitt i en start-up av ett bolag, med ett deltidsjobb och som singelhushåll drabbas av en skada som hindrar mig tillfälligt från ett vanligt liv. 

Att starta ett företag som grundas på stora drömmar och med en vision om att utveckla och förändra en plats för att få fler att upptäcka skidåkning och outdoor är det mest häftiga äventyr jag tagit mig an så långt! 

Alla entreprenörer och elitsatsande personer vet vad en stor förändring och investering innebär på flera olika plan. Det är minst sagt tufft emellanåt men också en otroligt häftig resa. 

Det här, att tackla min situation idag och de val jag har gjort i livet har varit och är min stora utmaning. Att ta mig till gymmet för att köra rehab. Det är ärligt talat inte en utmaning. Det är en frihetskänsla att få träna (om så begränsat hur och vad just nu) och det också är en möjlighet att bestämma om jag vill få tillbaka min kropp 100% hel igen. Så ja, självklart ger jag mig själv motivation till att träna! 

Men som egen företagare i en start-up så finns inte de här garantierna på samma sätt. Det finns ingen väg tillbaka som heter ”rehab”. 

För bara någon dag sedan hade jag nog skrivit att ”det finns bara en väg tillbaka, och det är hårt jobb”. Ja, det må idag vara en sanning med modifikation. För idag, efter en föreläsning med Cecilia Duberg, så påmindes jag mycket om den filosofi jag allra mest tror på. Att skriva sin egen story. Förstår nu, att det finns en väg tillbaka. Den vägen tillbaka heter Lejonagendan. 

Lejonagendan.

 

Knäskålen som läkt BRA.

Från toppar och dalar skidsäsongen 16/17

Från toppar och dalar skidsäsongen 16/17

 

Min efterlängtade skidsäsong 16/17 startade tidigt i slutet av november en solig dag i Åre. Samma helg hade jag börjat flytta mitt lass från Sthlm. Jag hade precis bestämt mig gör att ge allt för vintern. Så, jag flyttade till Åre utan att veta om jag skulle hitta ett jobb i byn. Jag ville satsa allt på att äntligen bo i bergen och leva det aktiva livet som jag ofta drömt om med en riktig vinter.

 

Åre maj 2017

 

NOVEMBER / DECEMBER

Hej Åre! Trots att jag inte hade ett jobb så bestämde jag mig ändå för att adressändra till Åre från Sthlm. Jag skulle flytta. Om det så bara skulle vara för en månad. Ibland kräver större förändringar att vi beslutar oss för något innan vi har ett svar om hur det faktiskt kommer att bli. Jag valde Åre framför Sthlm.

Åre november 2016.

Under den här månaden genomförde Systrar i bergen sin första lavinkurs i samarbete med Åre Lavincenter. Kursen föll ut så väl att jag beslutade för att vi skulle genomföra ytterligare en kurs senare under vintern. För mig har det alltid funnits en intention om att prata fjällsäkerhet under våra resor ur ett sätt att visa på kunskap. Vi behöver inte utbilda våra resenärer till experter, men vi ska föregå med gott exempel där vi har möjlighet.

 

Lavinkurs Åre december 2016.

 

Att få sluta 2016 med en dag i skidbacken var precis vad jag hade önskat vintern innan. Det här året ska jag avsluta året 2017 med en topptur. Om det blir Åre eller annan plats i världen, låter jag vara osagt.

 

Åre 2017.

 

 

JANUARI

Jag fick fatt i ett deltidsjobb! Dock inte i Åre, utan i Sthlm. Istället för att flytta tillbaka till Sthlm efter en månad i Åre så valde jag att bo kvar i Åre och börja pendla. Idag har jag svårt att se att jag ska vara på en och samma plats 365 dagar om året. Resandet ger mig en stor dos av frihetskänsla, kreativitet, ny luft under mina vingar att inte fastna i dåliga mönster och jag möter alltid intressanta personer. Jag blir en åskådare av så mångas liv men samtidigt så lever jag mitt eget fullt ut. Den känslan gillar jag!

 

En av alla resor med all packning. T-centralen 2017.

 

Men okej, det är klart att det kan finnas baksidor att pendla precis varje vecka. För att nå ett mål, kan det krävas flera steg på vägen. Så jag har sett det här som några steg i rätt riktning mot mina stora mål.

I början av månaden hade jag några privatlektioner som skidlärare och hann med mycket egen alpin åkning i Åre. Jag tycker verkligen att det är så kul att undervisa i skidåkning! Det är något som jag vill göra mer av nästa vinter. I en långt borta-framtid så tror jag att jag en dag kan bli tränare i en förening. Just föreningslivet har gett mig så mycket som ungdom och jag har alltid trivts där.

 

Skidskola med härligt gäng!

 

I mitten av månaden så var det dags att för tredje vintern återvända till de rosa bergen, alltså Monte Rosa. Där den stora resan för mig, men också många fler, startade! Men strax innan den kickade jag, Anna och Catarina igång vår första Systerträff i Hammarbybacken, Stockholm. Vi fyllde Hammarbybacken med massa skidglädje och tjejer i alla åldrar från 23-55 år som både var mer eller mindre erfarna skid- och brädåkare. Så häftigt!

 

Systerträff Hammarbybacken 2017.

 

I januari genomförde vi första offpist-veckan i Systrar i bergen, och det med en lokal guide från guidekontoret i Gressoney. Veckan innehåll allt jag hade önskat och avslutades med ett gäng supernöjda gäster! Anna Lovehed följde med som fotograf och vi hade många trött-glada timmar i bergen.

 

Monterosa januari 2017. Foto: Anna Lovehed

 

Foto: Anna Lovehed
Anna Lovehed gav mig några turer i snön, upp och ned.. Kul! Foto: Anna Lovehed

 

 

 

FEBRUARI

Tillbaka till pendlande mellan Åre – Sthlm – och nya Systrarresor. I februari genomförde vi första skidresan till mina hemmafjäll (Tärnaby) Hemavan.

Jag vill få fler att våga börja åka skidor eller ha en chans att utveckla sin skidåkning utan att trycka på prestation. Därför hade jag planerat för en weekend i svenska fjäll med dagar tillsammans med en skidinstruktör (mig) varvat med yoga (Johanna Westberg) för att få en känsla av just att vi jobbar med semesteräventyr. Att du som gäst ska få balans och harmoni i en härlig miljö, nya upplevelser tillsammans med andra och att du ska må bra!

Den här resan innehåll fasen allt vad gäller motgångar. Men är samtidigt en av de bättre resorna jag har gjort. För inom mig började många bitar falla på plats om vad just Systrar i bergen ska bli. Tack Johanna W för underbar team-känsla.

Jag har länge haft en dröm om att skapa ett nytt varumärke, jag har samtidigt också drömt om att få leda gäster i bergen i just skidåkning. De här dagarna gjorde jag båda delarna. Systrar i bergen är ett nytt varumärke och koncept på marknaden. Ett varumärke som jag nu också är en av guiderna för. Drömmigt! Det här vill jag göra mer av. Mycket och ofta.

 

MARS

Mars månad är nog rekord i minst antal nätter hemma i Åre. Nåväl, det har inte varit många vändor på hela vintern helt ärligt. Mars kvalade dock in på en första plats med 3-4 nätter hemma.

Tillbaka till Monterosa och nya resor. Till den här resan hade jag några veckor innan träffat en otroligt duktig filmnare genom mitt nätverk. Kolla in Eric Karlsson. Tillsammans tog vi fram en film som berättar mer om Varför Systrar i bergen. Min bakgrund är inom kommunikation och reklam. Jag har många gånger produktionslett produktioner med bland annat rörligt material och film.  Älskar att jobba med mediaproduktion och känner mig både rutinerad och erfaren. Men att stå framför en kamera och läsa in VO (voice over) var inte alls lika enkelt. Här måste jag träna, åtminstone för mitt kritiska öga och öra inom marknadsföring! 😉

 

Alagna mars 2017. Foto: Julia Johnson.

 

 

APRIL

Hoppade på en pilotkurs för Åre Lavincenters kommande alpin säkerhetsskurs, i Helags. Sen jag gick mitt första steg till skidinstruktör så har jag velat gå någon utbildning varje vinter för att få mer kunskap som ger mig självförtroende att upptäcka, utvecklas men också leda grupper i terrängen.

Systrar i bergen genomförde en lavinkurs nummer 2 i samarbete med Åre Lavincenter.

Alpin säkerhet, Helags 2017.

 

Valborgshelgen var en enda stor energikick. Grymt härlig skidåkning hemma i Åre, bra väder och så mycket vänner! Det närmade sig också säsongsavslutning. För en gångs skull kände jag ingen stress. Jag hade ju TVÅ resor bokade till Riksgränsen för Systrar i bergen och dessutom hade jag och Fanny pratat om att ta några dagar för egna toppturer och utflykter i samband med resorna. Förväntansfull!

 

Playground Åre 2017.

 

 

MAJ

Att starta ett företag är som, hmm.. Du kan välja i vilken liga du vill spela. Korpen är till för dig som gillar att syssla med något på hobbynivå medan de stora världsturneringarna är för dig som vill satsa ännu mer för att vinna ännu fler priser. Mina intentioner och vision med Systrar i bergen har alltid varit stora. Jag tänker aldrig begränsa mig. Detta innebär förstås att min resa som entreprenör har varit krävande och jag har satsat otroligt mycket för att kunna genomföra mycket av det jag idag gör.

I början av maj började jag känna mig sliten av att kasta resväskor fram och tillbaka på olika bagageband. Första helgen i maj så bestämde jag mig för att efter sista resorna skulle jag ta en kort semester inför sommaren.

För de flesta som driver en start-up är nog det här ingen självklarhet. Att vara ledig för nöjes skull. Min första ledighet och semester sen mars 2015 tog jag i höstas, då jag i november reste till ett yoga-retreat i Thailand med fantastiska Therese, Yoga Stories.

6 maj i knappt tillbaka i Åre så bestämde jag mig för att följa med på en topptur vid Storulvån. Det var min första topptur i Årefjällen. Jag hade tidigare under säsongen valt bort toppturerna för att åka igenom systemet och lära känna berget runtom liftarna.

 

Den här toppturen startade i dimma, både i huvud och väder. Men när det väl sprack upp så var det såå galet fint! Jag kan bli hög på jag vet inte vad, när jag får vara ute i såna här miljöer och göra något som jag passionerat gillar. Endorfiner kanske eller andra härliga lyckohormoner sprids. Den känslan är så härlig!

Från nästan ena minuten till den andra så gick jag från en 100% hel och stark tjej ståendes på en solig bergstopp till en skadad tjej som låg i snön med extrem smärta första minuterna. Min skida skar fast i åket, benet sträcktes och trycktes ihop i en smäll precis innan hela benet veks framåt. Jag krossade min inre knäskål..

SÄSONGSAVSLUTNING 6 VECKOR EJ BELASTA BEN

Det här måste vara det knäppaste avslutet på säsongen som någonsin hänt mig. Jag har fortfarande knappt fattat att vintern gick till vår och våren har nu blivit sommar.

Jag tänker inte skriva om känslorna bakom skadan och vad den bidrog med utifrån att vara extra sårbar som entreprenör i en start-up eller hur den har påverkat mig att se andra människor i trauman med mera. Jag tänker däremot berätta att min sista skiddag den här säsongen var en av de bästa skiddagarna. Jag var så himla glad precis innan olyckan hände! Allt var perfekt för en stund där uppe på toppen och i mitt flow:ande av skidåkning nedför berget. Jag var på en plats som fick mig att känna mig 100% av den person som jag vill vara. Rätt miljö, rätt element, rätt känsla i kroppen och med härliga människor runtom.

Henne, tänker jag bli igen till nästa vinter – och då alltid på rätt plats, i mig själv!

 

Säsongens sista skiddag Årefjällen

 

 

 

En modern digital kommunikatör

EN MODERN DIGITAL KOMMUNIKATÖR ?

 

Så var det dags, för skidresa nummer två till Riksgränsen och sista för säsongen. Återigen en ny betydelsefull resa som jag skulle missa på grund av skidolyckan.

Min bakgrund är över 10 år inom marknadskommunikation och  jag jobbar fortfarande deltid inom byråvärlden, just nu på en riktigt vass PR-byrå i Sthlm, JMW Golin. Min expertis ligger mer mot projektledning i strategi och produktion brett inom kommunikation där just PR är en del av det.

Idag är en sån stor dag för mig! Idag förverkligas en vision som jag skrev för över två år sedan till min första start-up. Det är idag som Systrar i bergen genomför sin första skidresa som en konferensresa där kvinnor och män är gäster. Allt ur ett systerskap. Alltså med kvinnliga reseguider i en bransch där vi ofta är underrepresenterade. Det känns så otroligt stort att nå det här delmålet i min plan. Att äntligen få visa att systerskap är till för alla!

Tack till Helena på Antler för att vi kunde spela in en digital hälsning. Som idag visades under Välkomstmötet på plats i Riksgränsen. För mig betyder det så otroligt mycket att få vara med på den här resan, om så än i digitalt format denna gång.

 

Vi ses nästa år i Riksgränsen! Foto: Helena, The Antler Way

Hur hålla modet uppe som sjukskriven?

HUR HÅLLA MODET UPPE SOM SJUKSKRIVEN? ?

Det har nu snart gått två veckor av läkningsprocessen. Dagarna har jag försökt fylla med ny luft under vingarna för att inte fastna i ett negativt tankemönster. Det är inte min grej att vilja må dåligt och tycka synd om mig själv. Däremot är jag medveten om att tankar behöver tränas för att kunna styras. Min devis är också att alla känslor ska ut. Sorg, smärta, förlust, chock. På samma sätt som att vi ska fira alla lyckliga känslor! Oavsett känsla som ska ut ur kroppen, så kan du fortfarande behålla en inre glädje. Ja, jag lovar. Det går faktiskt trots brustet hjärta.

Har förstått att jag gått igenom olika faser i läkningsprocessen både mentalt och fysiskt i kroppen fram till idag.

FAS 1 – Chocken

FAS 2 – Att komma hem

FAS 3 – Skapa nya rutiner

FAS 4 – Kroppens läkningsprocess

FAS 5 – Uthållighet, rehab och framtid

FAS 1 – Chocken

Skadans skede som innebär allt från stark smärta, ta in mycket ny information från läkare som pratar ett språk du inte förstår, undersökningar och rädsla, sjukhusmiljö som får dig att känna dig mer sjuk än frisk och en rad med ny medicin och värktabletter.  Bara timmarna innan chocken turade jag glatt med skidor och en fullt frisk och fungerande kropp. Då stark både mentalt och fysiskt.

Vår topptur startade i dimma och white out. Vi övervägde faktiskt att vända ett par gånger innan det sprack upp.
Lunchpaus precis innan det sprack upp.
Det här är <3 !
Nästa vinter ska jag springa upp och åka skidor ner här i otaliga omgångar. Ännu starkare!
Bara minuter innan jag påbörjade åket nedför Getryggen. Molnen hade lättat och solen strålade. Jag fick ett underbart rus av att äntligen få åka skidor igen!
Strax efter skadan. Försöker stoppa blödningen.

 

Delat rum på sjukhuset. Nej, jag trivdes inte alls i den här miljön.
Blev körd i min säng till röntgen.
Pendlade mellan sorg och hopp. Tårar och leenden om att jag snart skulle vara bra igen. Här visste jag fortfarande inte om jag skulle opereras eller vad som faktiskt hade hänt i mitt knä.

FAS 2 – Att komma hem

Att komma hem var tufft, dels för att jag bor själv och nu får därför klara mig själv. Strömmande sms och meddelanden höll mitt hopp uppe om att människor i min omgivning skulle orka hjälpa mig. Förstod ganska snart att det är en fördel att bo i Åre jämförelsevis med Sthlm. Jag hade nog inte tagit mig utanför hemmet så mycket på samma sätt i Sthlm de här första dagarna.

Första dagarna grät jag obehindrat. Det kändes som att jag bar på ett trauma. Fram till att jag började prata med mig själv om vad jag vill göra igen. Då vändes all sorg till ren glädje. Nu såg jag fram emot att få åka skidor igen, guida för Systrar i bergen, klättra, kunna ta en promenad till gymmet, springa i bergen och känna frihet. En längtan växte i stället för att känna mig drabbad. Jag vet inom mig att jag kommer att bli bra igen.

Vanligt soffläge hemma.

FAS 3 – Skapa nya rutiner

När jag märkte att mitt ”mind” gick igång på att prata om saker (högt för mig själv) om det som gör mig lycklig så bestämde jag mig för att en gång varje dag så ska jag träffa en person i Åre. Detta för att inte hamna i ett destruktivt tankemönster och för att få ny luft under vingarna, komma ut och andas. Påminna om vad jag mår bra av, och helst göra så mycket av det som jag kan för att behålla min glädje.

Det tog bara några dagar innan jag förstod hur jag kan plocka upp saker på golvet, flytta saker framför mig med kryckorna eller som att öppna och stänga dörrar med kryckorna. Hur jag kan sätta mig ner utan att det gör ont, att jag bara kan sova på rygg och så vidare. Kroppen är fantastisk. Jag behöver bara lära känna den på nytt utifrån de här förutsättningarna. Och ge allt tid. Tålamod.

Några saker klarar jag dock inte av utan hjälp. Jag lagar knappt mat hemma, det är ett jätteprojekt att bara ta sig upp på morgonen och klä på sig.. Har inte tvättat ännu då jag förstått att jag inte kommer kunna hänga tvätten. Och svårast, jag är bunden till mitt hem utan hjälp. Eller så långt utanför mitt hem som jag orkar hoppa på ett ben och två kryckor.

FAS 4 – Kroppen läkningsprocess

Jag har en bakgrund inom elitidrott. Med det sagt så känner jag min kropp. Den har blivit hårt testad. Jag vet när min kropp säger ja eller nej till mig, när jag lyssnar noga inåt.

Under första veckan har det hänt massor i läkningsprocessen. Jag tycks ha gjort stora framsteg utifrån min bedömning. Bland annat så kan jag lyfta mitt ben utan att det gör ont när jag står på kryckor, jag kan böja mitt ben längre än vad jag kunde första dagarna och svullnaden (inflammation och blödning) har gått ned något. Men framförallt, jag känner mig stark. Trots redan märkbar muskelförlust, otroligt mycket sömn och ett psyke som får arbeta med mental träning så känner jag mig stark. Nej, den styrkan kommer inte av sig själv. Jag jobbar med den dagligen utifrån delmål och att sätta mig i situationer som får mig att må bra. Just det tror jag är en bidragande del till att jag och min kropp samarbetar bättre i läkningsprocessen.

 

Copperhills utsikt, Åre.
Cappuccino, utsikt över bergen och en fin vän att prata drömmar  med. Hemma i Åre. <3

 

FAS 5 – Uthållighet, rehab och framtid

Den här fasen har jag inte kommit till än. Men jag har varit inne och snuddat på rehab där jag bevisligen kan lyfta benet något utan att ta hjälp av händerna och utan smärta efteråt. Otroligt skön känsla. Ett litet steg, men för mig ett stort steg mentalt.

Snart bara 4 veckor kvar till nästa skiktröntgen med en stor förhoppning om att då få belasta höger ben igen. Håll tummarna!

Pusslande för att kunna ta min andra dusch på två veckor. Allt tar sån tid så man orkar bara inte bry sig om sånt som dusch, kläder mm längre.