Min story till att bli en skidälskande outdoorfantast och entreprenör

MIN STORY TILL ATT BLI EN SKIDÄLSKANDE OUTDOORFANTAST OCH ENTREPRENÖR ❄️

 

 

All our dreams can come true, if we have the courage to pursue them

 

Min story har en början men inget slut. För när slutar vår story att upphöra egentligen?

För mig var det första gången. En gondol som rymde 8 personer. Stora snöflingor singlade ned utanför våra fönster. Ett leende som växte i takt med varje stigande höjdmeter. Jag var tillbaka i bergen efter ett långt uppehåll på skidor. För första gången var jag i alperna.

Gondolen i Engelberg

2007 flyttade jag till staden mellan broarna, Stockholm. Detta var strax efter universitetsstudier hemma i Umeå. Jag hade fått ett nytt jobb på en reklambyrå. Det var en stor dröm att få arbeta med reklam och marknadsföring. Som liten drömde jag om att bli bibliotekarie. Sagor och berättelser förtrollade mig. Nu var jag en del i att bygga stora välkända varumärken och identiteter. Skapa nya sagor för konsumenter. Arbeta med kommunikation.

Reklambyrån drevs av två skidtokiga killar. Peter och Jonas hade tidigare bott i Schweiz. Det var alltså ingen slump att vår årliga konferensresa, tillika en skidresa, alltid bokades till de Schweiziska bergen.

Konferensresa Engelberg 2010. Jag hade lånat ihop skidutrustning och kläder till resan.

 

Min barndom är fylld av otaliga timmar av idrott och vintersport. Vi reste ofta till svenska fjällen med familjen. Jag och mina syskon skolades tidigt in i att åka alpint, längd på tvären och tura på fjällen. Mamma och pappa, som träffades under en friluftsledarutbildning i Östersund, älskade semester i vinterklädda fjäll. Men trots en uppväxt med så mycket influenser av friluftsliv vintertid så valde jag ändå att satsa på elitidrott – inomhus.

En teknisk, snabb sport som samtidigt kräver uthållighet. All min lediga tid hette innebandy. Spelsinne, analytisk, vässad teknik och laget före jaget var mina styrkor. Jag älskade att vinna och var sämre på att förlora. Träningen var min frizon men också största utmaning att våga flytta gränser. Utvecklas som person och spelare.

 

När klubban bokstavligen lades på hyllan sökte jag mig till alla möjliga sporter och utmaningar. Det var först när jag hittade tillbaka till skidåkningen som jag förstod att jag hade hittat hem. Mitt första möte med bergen i alperna var speciellt. Förtrollande och sagolikt på samma gång. Byråresan till Engelberg väckte helt plötsligt en stor längtan inom mig.

Efter skidresan till Engelberg ville jag bli en bättre skidåkare och lära mig mer om skidåkning och terräng. Problemet var att jag inte kände någon med samma intresse. Jag hade inga vänner att resa med. Än mindre visste jag vilken utrustning som jag behövde.

Vintern därpå bokade jag min första skidresa, som ensam tjej. Med stor nyfikenhet om vad som sträckte sig bortom pisterna bokade jag en vecka med offpist via franska UCPA. Resmålet var de tre dalarna och gigantiska Val Thorens. Jag var fruktansvärt nervös. Med nya skidkläder, en rosa jacka och blå skidbyxor, skulle jag tillsammans med 11 betydligt mer erfarna killar göra min premiär i offpist. På pistskidor. Ja, jag visste inte att det fanns olika typer av skidor då. Hur skulle jag veta det?

 

Hike i Val Thorens 2011.

 

Efter tre dagars kämpande i djup snö för att hinna med gruppen så var jag redo. Redo att ge upp. Jag åkte lift kors och tvärs med en ständig påminnelse om min rädsla för höga höjder och svindel. Det var inte så kul. Det var jobbigt. Framförallt, det var fruktansvärt tungt. Då bestämde jag mig. Jag skulle byta min plats med någon som förstod sig på sökare, långa pinnar och spadar som skulle packas i ryggsäcken. Lavinutrustning ja.

Gustav, vår svenska reseledare, trotsade min önskan om att få byta plats till en skidinstruktörsgrupp. Då ringde jag hem till min mamma och sa att jag aldrig mer skulle åka skidor såhär igen. Men på något sätt så övertalade Gustav mig att ge offpist-gruppen en dag till. Må hända min mamma också.

Foto: Erik Jaensson

 

Den fjärde dagens försök är jag evigt tacksam för. Helt plötsligt hittade jag ett flyt men framförallt en glädje i skidåkningen. Jag hade kul! Skidglädje i den djupa snön långt ute på berget. En känsla av frihet väcktes. En känsla av gemenskap tillsammans med andra likasinnade. Omgivna av stora berg och gnistrande snökristaller.

Vintrarna därpå fortsatte jag att resa för att kunna åka mer skidor, alltid med en återkommande tanke om att ”det hade vart kul att göra den där skidsäsongen som jag aldrig vågat göra”.

2014 hände något. Alla mina drömmar revs upp. Under månader brottades jag med känslor som fyllde mig av förlust och besvikelse. Det var då jag bestämde mig. Du är aldrig för gammal för att förverkliga dina drömmar. Året därpå gjorde jag min första skidsäsong. Snart 30 år gammal.

Skidsäsongen 2015 var min just då största önskelista. Jag reste, utbildade mig och tävlade i skidåkning:

  • road-trip BC Canada
  • utbildning skidinstruktör
  • utbildning lavinkunskap PRO
  • Läste en termin distans till Friluftsledare
  • provade en freeride-tävling
  • jobbade som skidlärare en vecka i Sälen och helger i Hammarbybacken Sthlm
  • fann stor glädje i att topptura
  • jobbade som guide i alperna
  • …och slutligen så landade jag i vad jag alltid hade saknat under mina resor. Ett systerskap i bergen – till för alla!

 

Mars 2015 i Monte Rosa, de rosa bergen i Italien, föddes idén till outdoorbyrån Systrar i bergen. Visionen var att få fler att upptäcka bergen och samtidigt verka för jämlikhet inom skidåkning och oudoor. Jag ville kombinera det jag kan bäst med det jag gillar mest. Vilket är kommunikation och skidåkning + outdoor.

Systrar i bergen

 

Att våga realisera drömmar kräver mod. Du måste våga hoppa.

Maj 2017 avslutades min skidsäsong oplanerat utanför Storulvån. Jag var hög på morfin och flögs snabbt i helikopter till Östersunds akutmottagning. På bara en millisekund byttes toppturens förtrollande åkning till en rejäl smäll. Jag hade krossat knäskålen i en rejäl krasch. Olyckan har påverkat mig på olika sätt. För att hitta tillbaka till min inspiration och motivation som entreprenör så bestämde jag mig för att sluta min cirkel och starta en ny. Därför är jag tillbaka på den plats där jag fann min nyfikenhet att vilja upptäcka och förändra. Nu börjar jag om igen, i Engelberg.

 

Våga drömma stort

 

Åre april 2017

 

Åre maj 2017

 

Engelberg juli 2017

3 svar på “Min story till att bli en skidälskande outdoorfantast och entreprenör”

  1. Så fint! ❤
    Jag längtar oxå efter den där fjärde offpistdagen, har inte fått uppleva den än men blir motiverad att fortsätta försöka när jag läser din story.
    Systrar i bergen behövs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *