Följ ditt hjärta – en Schweizisk energiboost

FÖLJ DITT HJÄRTA ❤️

 

Följer du ditt hjärta? Vågar du tro på att dina drömmar inte bara är drömmar? Ditt hjärta och dina drömmar är din kompass. Det är din riktning till vad du bör och kanske också allra helst vill göra i ditt liv.

 

Senaste veckorna har jag outtröttligt fokuserat på min rehab för att aktivera och stärka nya muskler runt mitt skadade knä. Allt i hopp om att kunna göra en resa till bergen som en omstart. En chans att ladda min power-bank och hämta kraft och inspiration och fortsätta driva det som jag så mycket tror på. Ett kvinnligt entreprenörskap inom outdoor och ett systerskap i bergen där fler får chans att upptäcka och uppleva.

På resande fot igen.

 

Jag har skrivit det tidigare men det tåls att skriva igen. Att förolyckas som entreprenör är väldigt sårbart i en start-up. Dessutom harjag valt en bransch och ett företagande där min kropp är en del av mitt verktyg i mitt nya jobb men också i min livsstil som jag strävat länge efter. En aktiv vardag inom skidåkning och outdoor där jag samtidigt gör skillnad i mitt företagande för fler.

Rehab

12 veckor efter skadan och med 6 veckors nästan daglig rehab-träning hemma i Åre och Sthlm så sitter jag på planet ned mot alperna igen. Den här gången reser jag inte tillbaka till mitt kära Italien utan till Schweiz. För det var egentligen där min story till Systrar i bergen och som skidåkande outdoor-entreprenör en gång startade, för 7 år sedan.

Schweiz och alperna

Schweiz och och alla utflykter kommer att få ett inlägg för sig. Men en sak kan jag lova, det här är den bästa investeringen jag hade kunnat göra inför hösten som kommer. Nu är jag redo. Jag kan vända tillbaka med självförtroende, en inre glädje och framförallt med mitt mod.

modigajohanna är tillbaka. Som jag har saknat henne!

 

Som jag längtar. Min målbild är att vara starkare än vintern 16/17. Vilket är högt mål i styrka!

 

Engelberg

 

Drömmer om att springa i bergen igen.

 

Jonna visar mig sitt Engelberg. <3

 

Kanske Europas häftigaste kafferosteri. Spana in det här om ni reser till Engelberg! Läs mer här >>

Min story till att bli en skidälskande outdoorfantast och entreprenör

MIN STORY TILL ATT BLI EN SKIDÄLSKANDE OUTDOORFANTAST OCH ENTREPRENÖR ❄️

 

 

All our dreams can come true, if we have the courage to pursue them

 

Min story har en början men inget slut. För när slutar vår story att upphöra egentligen?

För mig var det första gången. En gondol som rymde 8 personer. Stora snöflingor singlade ned utanför våra fönster. Ett leende som växte i takt med varje stigande höjdmeter. Jag var tillbaka i bergen efter ett långt uppehåll på skidor. För första gången var jag i alperna.

Gondolen i Engelberg

2007 flyttade jag till staden mellan broarna, Stockholm. Detta var strax efter universitetsstudier hemma i Umeå. Jag hade fått ett nytt jobb på en reklambyrå. Det var en stor dröm att få arbeta med reklam och marknadsföring. Som liten drömde jag om att bli bibliotekarie. Sagor och berättelser förtrollade mig. Nu var jag en del i att bygga stora välkända varumärken och identiteter. Skapa nya sagor för konsumenter. Arbeta med kommunikation.

Reklambyrån drevs av två skidtokiga killar. Peter och Jonas hade tidigare bott i Schweiz. Det var alltså ingen slump att vår årliga konferensresa, tillika en skidresa, alltid bokades till de Schweiziska bergen.

Konferensresa Engelberg 2010. Jag hade lånat ihop skidutrustning och kläder till resan.

 

Min barndom är fylld av otaliga timmar av idrott och vintersport. Vi reste ofta till svenska fjällen med familjen. Jag och mina syskon skolades tidigt in i att åka alpint, längd på tvären och tura på fjällen. Mamma och pappa, som träffades under en friluftsledarutbildning i Östersund, älskade semester i vinterklädda fjäll. Men trots en uppväxt med så mycket influenser av friluftsliv vintertid så valde jag ändå att satsa på elitidrott – inomhus.

En teknisk, snabb sport som samtidigt kräver uthållighet. All min lediga tid hette innebandy. Spelsinne, analytisk, vässad teknik och laget före jaget var mina styrkor. Jag älskade att vinna och var sämre på att förlora. Träningen var min frizon men också största utmaning att våga flytta gränser. Utvecklas som person och spelare.

 

När klubban bokstavligen lades på hyllan sökte jag mig till alla möjliga sporter och utmaningar. Det var först när jag hittade tillbaka till skidåkningen som jag förstod att jag hade hittat hem. Mitt första möte med bergen i alperna var speciellt. Förtrollande och sagolikt på samma gång. Byråresan till Engelberg väckte helt plötsligt en stor längtan inom mig.

Efter skidresan till Engelberg ville jag bli en bättre skidåkare och lära mig mer om skidåkning och terräng. Problemet var att jag inte kände någon med samma intresse. Jag hade inga vänner att resa med. Än mindre visste jag vilken utrustning som jag behövde.

Vintern därpå bokade jag min första skidresa, som ensam tjej. Med stor nyfikenhet om vad som sträckte sig bortom pisterna bokade jag en vecka med offpist via franska UCPA. Resmålet var de tre dalarna och gigantiska Val Thorens. Jag var fruktansvärt nervös. Med nya skidkläder, en rosa jacka och blå skidbyxor, skulle jag tillsammans med 11 betydligt mer erfarna killar göra min premiär i offpist. På pistskidor. Ja, jag visste inte att det fanns olika typer av skidor då. Hur skulle jag veta det?

 

Hike i Val Thorens 2011.

 

Efter tre dagars kämpande i djup snö för att hinna med gruppen så var jag redo. Redo att ge upp. Jag åkte lift kors och tvärs med en ständig påminnelse om min rädsla för höga höjder och svindel. Det var inte så kul. Det var jobbigt. Framförallt, det var fruktansvärt tungt. Då bestämde jag mig. Jag skulle byta min plats med någon som förstod sig på sökare, långa pinnar och spadar som skulle packas i ryggsäcken. Lavinutrustning ja.

Gustav, vår svenska reseledare, trotsade min önskan om att få byta plats till en skidinstruktörsgrupp. Då ringde jag hem till min mamma och sa att jag aldrig mer skulle åka skidor såhär igen. Men på något sätt så övertalade Gustav mig att ge offpist-gruppen en dag till. Må hända min mamma också.

Foto: Erik Jaensson

 

Den fjärde dagens försök är jag evigt tacksam för. Helt plötsligt hittade jag ett flyt men framförallt en glädje i skidåkningen. Jag hade kul! Skidglädje i den djupa snön långt ute på berget. En känsla av frihet väcktes. En känsla av gemenskap tillsammans med andra likasinnade. Omgivna av stora berg och gnistrande snökristaller.

Vintrarna därpå fortsatte jag att resa för att kunna åka mer skidor, alltid med en återkommande tanke om att ”det hade vart kul att göra den där skidsäsongen som jag aldrig vågat göra”.

2014 hände något. Alla mina drömmar revs upp. Under månader brottades jag med känslor som fyllde mig av förlust och besvikelse. Det var då jag bestämde mig. Du är aldrig för gammal för att förverkliga dina drömmar. Året därpå gjorde jag min första skidsäsong. Snart 30 år gammal.

Skidsäsongen 2015 var min just då största önskelista. Jag reste, utbildade mig och tävlade i skidåkning:

  • road-trip BC Canada
  • utbildning skidinstruktör
  • utbildning lavinkunskap PRO
  • Läste en termin distans till Friluftsledare
  • provade en freeride-tävling
  • jobbade som skidlärare en vecka i Sälen och helger i Hammarbybacken Sthlm
  • fann stor glädje i att topptura
  • jobbade som guide i alperna
  • …och slutligen så landade jag i vad jag alltid hade saknat under mina resor. Ett systerskap i bergen – till för alla!

 

Mars 2015 i Monte Rosa, de rosa bergen i Italien, föddes idén till outdoorbyrån Systrar i bergen. Visionen var att få fler att upptäcka bergen och samtidigt verka för jämlikhet inom skidåkning och oudoor. Jag ville kombinera det jag kan bäst med det jag gillar mest. Vilket är kommunikation och skidåkning + outdoor.

Systrar i bergen

 

Att våga realisera drömmar kräver mod. Du måste våga hoppa.

Maj 2017 avslutades min skidsäsong oplanerat utanför Storulvån. Jag var hög på morfin och flögs snabbt i helikopter till Östersunds akutmottagning. På bara en millisekund byttes toppturens förtrollande åkning till en rejäl smäll. Jag hade krossat knäskålen i en rejäl krasch. Olyckan har påverkat mig på olika sätt. För att hitta tillbaka till min inspiration och motivation som entreprenör så bestämde jag mig för att sluta min cirkel och starta en ny. Därför är jag tillbaka på den plats där jag fann min nyfikenhet att vilja upptäcka och förändra. Nu börjar jag om igen, i Engelberg.

 

Våga drömma stort

 

Åre april 2017

 

Åre maj 2017

 

Engelberg juli 2017

Vardagsäventyren hemma i bergen

Vardagsäventyren hemma i bergen ?

Så länge som jag har drömt om att ha mer tid i bergen. Rama in en vardag och möjligheter till större vardagsäventyr som sträcker sig bortom backträning i Hammarbybacken eller skogspromenader i Nackareservatet, då hemma i Sthlm. Åre har allt som jag har sökt efter senaste åren. Drömmer jag mig längre bort så kommer jag mycket troligt att till sist hamna i alperna. Men just nu så fyller Åre den där magin som jag letat efter. Att ha ett hemma som jag längtar hem till.

I veckan tog min fantastiska vän Jonas med mig ut på en kajaktur runt Åresjön.  Har funderat på vilka aktiviteter som är möjliga att göra med ett knä som rehab:ar sig långsamt tillbaka till sin bästa funktion. Kajak! Jag har varje sommar paddlat kajak och det är inte sån stor påfrestning på knäna.

Vädret var blåsigt och bitvis regnigt med stundtals solglimtar. Varierat fjällväder minsann.

Vår kajaktur som skulle bli en komma ut-tur på 30 minuter slutade i en helkväll på 4 timmar och midnattsljus i bergen. Så vackert!

 

Åresjön och dubbla regnbågar.

 

Adventure with Jonas.

 

Tegeforsen.

 

Här är klockan strax efter 22. Härliga somriga norrlandsljus.

 

Det här vill jag göra om flera gånger i sommar. Vilka följer med nästa gång?
Vad ni kanske inte vet om är att jag har faktiskt läst en kurs inom friluftsledarskap där ett av momenten var att planera och genomföra en kajaktur med tältövernattning. 🙂