En sjukskriven entreprenörs bekännelser

EN SJUKSKRIVEN ENTREPRENÖRS BEKÄNNSELSER ?

 

FAS 5 – Uthållighet, rehab och framtid

Tidigare i ett inlägg om HUR HÅLLA MODET UPPE SOM SJUKSKRIVEN? ? så skrev jag om 5 faser. Nu äntligen har jag nått den sista fasen i den här skadan. Min fas 5 är den som handlar om uthållighet, rehab och framtid.

 

Sista dagarna med ortosen. Efter sommarresan med Systrar i bergen har jag nästan gjort någon form av lugn yoga varje dag. Älskar styrkan i närvaron av alla rörelser.

 

Igår tog jag mina första stapplande steg utan ortosen och utan kryckorna som stöd. Även om jag har hållit igång min kropp så har jag tappat mycket muskler och kanske vikt. Jag har inte vägt mig än så jag vet faktiskt inte.

Förutom en instabil känsla och att inte känna igen min kropp så gör det ont när jag går, eller stapplar fram. Mitt knä smärtar i skelettet. Det känns i knäet på samma ställe där benet gick sönder. Om det är ovana att gå eller att skelettet är i en fortsatt läkningsfas vet jag inte. Jag vet dock att jag nu får belasta benet och har fått övningar från sjukgymnasten. Frida förresten, sjukgymnasten i Åre, är fantastisk!

 

Mina första steg på höger ben och utan ortosen, i Östersunds Hamn.

Målbilder

Jag pratar ofta om målbilder. Du behöver inte älska att tävla eller anta utmaningar för att skapa målbilder. Din målbild ska vara din motivation till att lägga pusslet i mål.

Mina målbilder är flera, och jag delar med mig av några av dem här i hopp om att det kan inspirera dig. Mina tre största målbilder är:

 

  • Kunna vara med som guide på nästa resa med Systrar i bergen, Hemavan 10-13 augusti. 
  • Kunna springa på plant underlag i slutet av augusti med sex-åtta veckors rehab och styrka bakom.
  • Kunna topprepsklättra i slutet av augusti.

 


Skrivet 3 juni 2016

Det här inlägget har ruvat i mina tankar under min sjukskrivning. Vågar jag skriva om det här? Vill jag verkligen blotta de här tankarna? Hur mår jag och vad oroar mig mest? Hur hanterar jag allt som jag utsätter mig för? Varför gör jag det här? 

Why? Det är nästintill oundvikligt att ställa sig frågan Varför när något går emot i livet.  

Jag skrev tidigare om mina faser om hur jag tacklat olyckan fram till den stundande rehab-träningen med en stor förhoppning idag om att få börja belasta höger knäled om 2 veckor. Vad som där inte framgick är hur jag i faser tar mig igenom den mentala biten i att jag driver en start-up, jobbar deltid och dessutom bor själv. 

Varje dag så är jag tacksam för något. Ibland är jag bra på att skriva ned för vad, ibland sämre. För mig är varje ny dag ett enda stort äventyr efter att jag valde att kasta mig fritt ut i det okända – alltså den dagen jag sa upp mig från den trygga vardagen som heltidsanställd för att satsa på mina drömmar. 

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte varit en stor mental utmaning efter olyckan att mitt i en start-up av ett bolag, med ett deltidsjobb och som singelhushåll drabbas av en skada som hindrar mig tillfälligt från ett vanligt liv. 

Att starta ett företag som grundas på stora drömmar och med en vision om att utveckla och förändra en plats för att få fler att upptäcka skidåkning och outdoor är det mest häftiga äventyr jag tagit mig an så långt! 

Alla entreprenörer och elitsatsande personer vet vad en stor förändring och investering innebär på flera olika plan. Det är minst sagt tufft emellanåt men också en otroligt häftig resa. 

Det här, att tackla min situation idag och de val jag har gjort i livet har varit och är min stora utmaning. Att ta mig till gymmet för att köra rehab. Det är ärligt talat inte en utmaning. Det är en frihetskänsla att få träna (om så begränsat hur och vad just nu) och det också är en möjlighet att bestämma om jag vill få tillbaka min kropp 100% hel igen. Så ja, självklart ger jag mig själv motivation till att träna! 

Men som egen företagare i en start-up så finns inte de här garantierna på samma sätt. Det finns ingen väg tillbaka som heter ”rehab”. 

För bara någon dag sedan hade jag nog skrivit att ”det finns bara en väg tillbaka, och det är hårt jobb”. Ja, det må idag vara en sanning med modifikation. För idag, efter en föreläsning med Cecilia Duberg, så påmindes jag mycket om den filosofi jag allra mest tror på. Att skriva sin egen story. Förstår nu, att det finns en väg tillbaka. Den vägen tillbaka heter Lejonagendan. 

Lejonagendan.

 

Knäskålen som läkt BRA.

Ett svar på “En sjukskriven entreprenörs bekännelser”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *